Varmt om händerna

Efter att först ha repat upp en hel vante så är nu båda mina virkade vantar klara. Man kan nog säga att mönstret är mitt eget. Den första gjorde jag efter mönstret i Väldigt Virkat, men eftersom den inte passade mig alls så blev det som jag blev. Första gången jag gjort något utan mönster, men inte den sista. Detta ska nämligen bli en del av mitt projektarbete under våren, om nu läraren godkänner det. Det ska bli riktigt kul! Och visst blev de väl fina?




Som ni ser så passar de som handen i handsken (ja, så rolig kan jag vara såhär framåt kvällen).


Matchar min halsvärmare gör de också!

(Fråga mig inte varför det första blev understruket. Det bara blev så, utan att jag gjort något.)

Att göra om eller inte...

Jag gjorde en vante som skulle matcha min halsvärmare. Jag inspirerades av damvantarna från Väldigt Virkat av Erica Laurell och visst blev den fin... Men alldeles för stor! Visst, jag använde Eskimo istället för det som rekommenderades, men ändå...

Fördelen är ju att jag kan vifta på fingrarna i den. Nackdelen är att den faller av handen så fort jag riktar den nedåt. Har funderat på om jag ska påbörja nästa vante eller repa upp den här och göra den mindre och medan jag skrivit nu har jag kommit fram till att det blir att repa upp. Nog för att jag gillar att kunna röra fingrarna, precis som Pippi Långstrump tyckte om att kunna vifta på tårna, men jag vill ju inte riskera att tappa vantarna i en folksamling eller något sådant. Nåja, that's life! Man ska väl lära av sina misslyckanden, och det har jag jag absolut gjort!

Någon bild på mitt misslyckande bjuder jag inte på, men dessa vantar går väldigt snabbt att göra så ni får snart se den första i rätt storlek i alla fall.

Min bror och Fred kom förresten överens med en gång, så att Fred skulle flytta tillbaka hem igen är nog bara att glömma. Kul när det man gör blir uppskattat!

(Förresten, hur får man en besöksräknare i bloggen?)